Social dumping, det vill säga oacceptabelt låga löner och dåliga arbetsvillkor är inte bara enskilda arbetares problem. Det påverkar arbetsmarkanden för alla arbetstagare. Det är också en fråga om rättvisa konkurrensvillkor. Social dumping förvränger konkurrensen för den majoritet av företagen som sköter sig. Vi vill att företagen konkurrerar med hög kvalitet och produktivitet, inte usla löner.
Social dumping är kopplat till arbetskraftsinvandring och speciellt utstationerad arbetskraft inom EU. Det är viktigt att minnas att problemet inte är de utländska arbetarna. Problemet är oseriösa företag såväl i som utanför Norden som utnyttjar deras utsatta position och brist på kunskap om de löner och arbetsvillkor som gäller.
Lösningen är därför inte att stänga ute utländsk arbetskraft. Lösningen är att se till att kollektivavtalen i det land där jobbet utförs gäller och respekteras. Det kräver en stark fackföreningsrörelse, en reglerad arbetskraftsinvandring och bättre övervakning.
En stark fackföreningsrörelse ger arbetarna styrka att tillsammans förhandla sig till skäliga löner och arbetsvillkor och se till att de efterföljs.
En reglerad arbetskraftsinvandring är viktig, inte för att stänga ute utländsk arbetskraft, utan för att kunna garantera att de får sin rätt och inte utnyttjas för att driva ner löner och arbetsvillkor på den nordiska arbetsmarknaden.
Fackföreningar och myndigheter måste ha tillräckliga verktyg för att övervaka och förhindra social dumping: rätt att väcka åtal, sanktionsmöjligheter, tillgång till information om löner och skatter, men också möjligheter att informera om de villkor som gäller på de nordiska arbetsmarknaderna osv.
Sanktionerna måste vara tillräckligt avskräckande. När sanktionerna är underdimensionerade, vilket de ofta är idag, kan det löna sig att fiffla fast man blir fast. Och om företag som fuskar klarar sig i konkurrensen, ökar fifflet och den sociala dumpingen och den rättvisa konkurrensen lider.
Det är inte bara fackets och myndigheternas uppgift att övervaka löner och arbetsförhållanden, även beställaren har ett ansvar för leverantörer och underleverantörer.
Det finns många likheter mellan de nordiska länderna: Organisationsgraden är hög och kollektivavtalen reglerar stora delar av arbetsmarkanden, men det finns ingen lagstadgad minimilön.
Men det finns också betydande skillnader. Kollektivavtalen är allmängiltiga Finland och vissa branscher i Norge, men inte i Sverige och Danmark. Myndigheterna har få kontrollmekanismer i Sverige, medan arbetstillsynen i Danmark, Finland och Norge har fått en viktig roll och man har omfattat många olika åtgärder, bland annat registrering, ID-krav och omfattande beställaransvar.
Arbetet mot social dumping är synnerligen viktigt och aktuellt i de nordiska länderna och att det finns ett stort behov för att behandla problematiken tillsammans på nordiskt plan.
I och med att de nordiska länderna har liknande arbetsmarkander men valt olika strategier och verktyg för att bekämpa social dumping, har vi utmärkta möjligheter att dela erfarenheter, lära av varandra och samarbeta på europeiskt plan för att skapa en rättvis spelplan för arbetstagare och näringsliv.
Socialdemokraterna i Nordiska rådets näringsutskott
Gunvor Eldegard (Ap)
Tarja Filatov (Sdp)
Ruth Mari Grung (Ap)
Billy Gustafsson (S)
Anders Karlsson (S)
Følg med i Socialdemokraterne i Nordisk Råd på Facebook og Twitter på:
https://www.facebook.com/s.nordisk
